Pionarter

Det finns flertal olika sorter pionarter i världen. Jag har inte tänkt få in i någon djupdykning av art o exakt biologi av blomman, eftersom det numera finns många bra faktabcker o internetsidor. Men jag ska försöka guida dig o presentera de olika arterna som jag har mött o planterat eller frösått. Samt försöka lotsa dig bland de saker som är viktiga för att t.ex enklare särskilja arterna. Tips som gäller specifikt för de olika arterna.

 

 

På fotot ovan visar jag Sarah Bernhardt vilket är en av de mest välkända pionsorterna. Det är verkligen en klassiker som finns i många, många trädgårdar i Sverige o minst lika populär i övriga Europa.  

 

Doftpionen, Paeonia Lactiflora är den vanligaste arten/sorten - som finns i mängder av olika färger vita, rosa, röda och i olika former enkla, halvfyllda, fyllda/dubbla. Den kallas doftpion eftersom den oftast doftar - men alla sorter gör inte det trots att de tillhör den arten. (Ibland skrivs det luktpion - men i södra Sverige beskriver ordet "lukt" något illaluktande. Så jag använder ordet "doftpion" vilket är positivt ord för något som har god doft). 

Doftpionen blad o stjälkar vissnar helt ner under höst-vinter.

 

 

 

Bondpion

Är den andra mest kända sorten är den vi kallar bondpion. 

Det är egentligen en hybrid/korsning mellan bergpionen som på latin heter Paeonia Officinalis och turkisk pion som på latin heter Paeonia Peregrina. Och bondpionens latinska förled är Paeonia x festiva.

 

Förut har den benämnts P. Officinalis - men det har alltså ändrats till P. Festiva.

 

Den vita sorten heter Alba Plena, den röda Rubra Plena, den rosa Rosea Plena. Dessutom finns ett par andra sorter Mutabilis Plena. Bondpionen blir ungefär 60 cm o blommar före doftpionerna. En helt otroligt härdig perenn som har hittats vid gamla övergivna torp där de vuxit i 100-tals år. Jag har även hört historier om kastade rötter som hittats ett par år senare - i full blom!

 

P. Festiva 'Rubra Plena'

 

 

Mutabilis Plena

 

 

 

Itoh hybrider

Itoh pionen är en hybrid/korsning mellan buskpion o örtartade pioner, lactiflora. Namnet har dem fått av den personen som lyckades genomföra korsningen vid namn Toichi Itoh, Japan.

Itoh pioner har oftast förbättrade egenskaper genom att vara lägre o behöver ingen stöttning. De har oftast läckra o annorlunda färgställningar. Blomningen kan pågå i flera veckor vilket också gör dem extra odlingsvärda. 

 

Här är en av de allra mest köpta itoh nämligen 'Bartzella'

 

 

 

 

 

Buskpioner

Buskpionens latinska namn är Paeonia Suffruticosa. Det är verkligen diamanten bland pionerna o har dyrkats i Kina varifrån den kommer, i tusentalsår. I början fick den endast odlas vid de kejserliga palatsernas trädgårdar. Buskpionen kallas på kinesiska för Blommornas konung. Doftpionerna kallas Konungens Ministrar. Pionen var en symbol för ära o rikedom.

Detta är alltså en buske vars blad ramlar av på hösten men stänglarna, s

om är förvedade,  står kvar året om o vissnar alltså inte ner.

Här är den inte jättevanlig - men är på god väg. Man har väl varit lite osäker på hur mycket kyla den klarar. Jag har också varit lite försiktig men har investerat i ett par buskpioner de sista 3 åren. Jag hoppas på att få se blommor på våra i år 2017. Buskpionen ska planteras på våren, vilket skiljer sig gentemot alla andra pionsorter där höstplantering gäller. Buskpionen behöver mycket sol o helst en varm o skyddad plats.

Framförallt har buskpionen en helt fantastiskt underbar doft som känns vida omkring busken. Blommorna är stora som tallrikar o finns i alla de färger.

 

 

 

Vildarter

Självklart finns det flera olika vildarter - för det är ju så som pionen en gång i tiden börjat. När den blev intressant för människan var den till en början för medicinskt syfte. Men man såg ju skönheten i blomman o så blev det större intresse för själva blomman. Och ju mer intresse det blev för blomman så fanns intresse för att ta fram o förädla fram nya former, färger osv.

Vildarter är pioner som vuxit vilt runtom medelhavet, Kina o Nordamerika. Flera av de europeiska vildarterna har hittats på öar som t.ex Rhodos, Mallorca, Corsica, Sardinien mfl. Fortfarande kan man få se pioner växa vilt, oftast i bergsområden. I en del av våra svenska botaniska trädgårdar kan man också finna vildarter.

Jag har en del vildarter - men de är faktiskt frösådder o därför får vi följa dem på en annan sida - fr frö till planta.

Några som av vildarterna som jag har är: Rosenpion (Paeonia Veithcii) Turkisk pion (Paeonia Peregrina), Kaukasiska pion ( Paeonia Daurica), Korallpion (Paeonia Mascula) Svavelpion (Paeonia Mlokosewitchii), Lackpion (Paeonia Obvata) mfl.